La Paz med andra ögon

Några dagar innan vi reste till Bolivia kom vi på att vi hade en extra dag i La Paz innan vi skulle åka vidare som vi inte hade räknat med. När vi anlände till La Paz bokade vi därför ett rum på hotellet där vi hämtade våra biljetter till nattbussen, dit vi åkte direkt efter att ha anlänt från Uyuni.  Jag kände mig tacksam över att få en chans att se La Paz som inte hade gett mig ett bra första intryck.

När vi vilat upp oss några timmar på hotellet, duschat och fixat oss, gick vi ut på stan för att gå en guidad tur som vi hade hört skulle vara bra. Vi träffades upp utanför torget utanför San Pedro-fängelset.

San Pedro fängelset

San Pedro-fängelset är ett väldigt speciellt fängelse. Vakterna patrullerar endast utanför fängelset, som styrs av fångarna som om det vore ett litet samhälle. Fångarna kan tjäna pengar genom att öppna butiker eller driva restauranger. Klasskillnaderna i samhället ska spegla det som finns utanför fängelsets väggar, internerna med mer pengar har mer makt. Internerna kan även tjäna pengar med olagliga medel och i såna fall är den bolivianska poliskåren inte att lita på. Förr hade man guidade turer in till fängelset, men då det nu blivit olagligt råder guiderna en att inte smuggla in sig dit.

Turen tog oss förbi matmarknaden som jag och Eve hade gått igenom första dagen. Guiderna berättade om chulitorna, de indianska kvinnor som sålde sina varor på marknaden. De har garn fastknutna på flätorna för att tynga ner dem så att de inte är i vägen och hattarna de har på sig tillverkas av ett italienskt företag som ursprungligen tänkte sälja dem till bolivianska män men eftersom hattarna de fraktade över var för små gjorde de dem till en trend bland kvinnorna.

Witch Market

Fler chulitor fanns på sevärdheten som jag och Eve har gått förbi flera gånger utan reflektera över vilken typ av marknad det var. Marknaden kallas ”Witch Market”. Där säljs alla möjliga magiska ting, llama-foster som används vid offer, starkt doftande örter samt”follow me, follow me”-stoft som man ska kasta i nacken på personen man gillar. Guiderna berättade även om en miniatyrmarknad där man kan köpa allt möjligt i miniformat. Tanken är att man ska köpa det man önskar sig i miniatyr och fast på en docka som föreställer lyckans gud. Önskar man sig en bil köper man det i miniatyr. Vill man ha ett nytt jobb köper man ett litet anställningsavtal.

San Fransisco kyrkan

Längre ner i dalen ligger kyrkan ”San Fransisco”.

San Fransisco

Vid porten av kyrkan finns en dekoration som ska föreställa en spyende man, som ska avhålla besökare från att gå in i kyrkan berusade. Det framkom inte om det funkar.

Marknad

Bredvid kyrkan finns en ganska ful byggnad som ser ut som en sammanslagning av ett shoppingcenter och parkeringshus. Den rymmer flera små bås där det säljs varor, mat och juice. ”Shoppingcentret” byggdes på uppdrag av La Paz borgmästare. Bygget var så kritiserat att även de som jobbade med det sa upp sig. Det är nu en avskydd byggnad och flera bås har tvingats stängas igen då trycket inte är så högt som förväntat.

Presidentpalatset

En fem-minuters promenad senare befann vi oss utanför presidentpalatset, som inte har huserat en president på många, många år då presidenterna tenderar att utsättas för mordförsök där. Bolivia har en intressant politisk historia. Över 100 presidenter har suttit vid makten på den 200 år landet har varit självständigt.

Den guidade turen avslutades på La Paz enda fem-stjärniga hotell där man kan åka hiss upp 17 våningar för att få en fantastisk utsikt över staden. Om man för dagen känner sig våghalsig kan man även testa på att promenera nerför utanför hotellets väggar.

Vår sista kväll i Bolivia ville vi göra speciell så vi hade reserverat ett bord på restaurang Gustu, en restaurang öppnad av ägarna till den världsberömda restaurangen Noma i Köpenhamn. Vi tog taxi till utkanten av La Paz till Gustu, som stack ut från omgivningen med sin moderna stadsromantiska framtoning. Gustús idé är att framhäva det bolivianska köket. Allt i restaurangen är från Bolivia, allt från de mångfärgade kuddarna och de robusta borden till vinet som serveras till maten.

Amazonasfisk

Till förrätt åt jag grillad Pacú, en fisk från Amazonas, med avokado. Verkligen smarrig. Eve testade äta kanin som också ska ha varit gott.

Llama

Till varmrätt ville vi båda ha llama. Till det serverades det bolivianska rödvinet ”Kohlberg”, samma vin vi drack till middagen ute i öknen två kvällar innan. Yumyummy.

Mätta och varma av vinet åkte vi taxi genom ett nattligt La Paz för att vila ut oss inför morgondagen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s