Lost in translation

Vi vaknade i rätt rimlig tid med tanke på tidskillnaden och funderade på hur vi skulle börja utforska den här nya och väldigt främmande staden.

Vi spånade på en dagsagenda under frukosten på ”Krispy Kreme”, där vi åt två donuts var. Jag gjorde misstaget att dricka lemonad till som visade sig vara extrasöt.

Sockerhöga satte vi oss på tunnelbanan mot Shibuya. Väl framme möttes vi av ett myller av folk, skyltar i skrikiga färger och ljud från alla håll. Vi tog oss över Shibuya Crossing där vi stötte på ett långt tåg av dansande personer.

Det var hur många som helst som dansade unisont till japansk musik iklädda kläder med starka färger.

På en av gatorna intill hittade vi nudelrestaurangen ”Ichiran”. Ovana vid den japanska kulturen som både jag och Thomas är behövde en annan turist förklara för oss att vi skulle beställa genom att köpa biljetter från en automat. Vi stoppade i tillräckligt med mynt för att kunna trycka ut varsin biljett för nudlar. Det fanns även biljetter för om man ville ha extra av något, fläsk, ägg, lök osv. Vi nöjde oss med varsin skål nudlar. Av servitören fick vi sedan ett formulär där vi fick fylla i hur vi ville ha nudlarna kokta, hur mycket vitlök vi ville i soppan och hur stark den skulle vara.

Servitören visade oss våra platser i en gång i varsitt bås. Där sträckte vi fram våra biljetter och formulär till en person vars ansikte vi aldrig såg, sedan serverades vi varsin skål rykande tonkotsu ramen. Det var himla gott! Jag gillade också hela upplevelsen av att höra hela restaurangen med inte se den.

Väldigt nöjda med vår nöjd fortsatte vi att promenera runt i Shibuya, titta i affärer och förundrar av allt nytt vi såg.

På väg tillbaka mot Shinjuku hoppade vi av vid Meiji-Jingumae ‘Harajuku’, ett område jag tyckte bättre om eftersom det var lummigare, finare hus och mindre hysteriskt. Vi var inne på ”Kiddyland”, en leksaksbutik med minst fyra våningar. I Harajukus gränder hade de rätt många intressanta klädbutiker, dock rätt dyrt (t-shirtar kostade från 1000:- ).

Till middag var vi på Mc Donalds för mitt test, Big macen var som hemma till min stora besvikelse. Efteråt åkte vi till stadsdelen Roppongi för att kolla efter en mysig bar att sitta i, men det verkade mest vara klubbar så vi tog en kvällspromenad mot Tokyo Tower med varsin läsk i handen.

Efter dagen tvås slut kändes det fortfarande svårt att orientera sig och att förstå hur saker och ting funkar, men vi var ändå övertygade om att vi skulle kunna lära oss och hitta de kvarter vi känner oss mest hemma i.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s